Meddelarfrihet

Det finns sätt att komma undan sekretessen utan att begå något brott. Meddelarfriheten ger vem som helst rätt att avslöja hemliga uppgifter ur handlingar i avsikt att de publiceras. Lagen säger: ”Det skall ock stå envar fritt att, i alla de fall då ej annat är i denna förordning föreskrivet, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som upphovsman till framställning i skriften, till skriftens utgivare eller, om för skriften finnes särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter.” (Tryckfrihetsförordningen 1:1)

Den som använder sig av meddelarfriheten får meddelarskydd, som med ett annat ord kallas för källskydd. Meddelarskyddet består bland annat i tystnadsplikt för den person man lämnar uppgiften till, exempelvis en journalist. Skyddet gör det också förbjudet för en myndighet att försöka ta reda på vem det är som har läckt. Det är alltså okej att berätta hemligheter till medierna. Lagen säger ingenting om hur många läsare exempelvis tidningen måste ha. Din egen tidning kan använda meddelarskyddet om någon har något verkligt viktigt att berätta (hur du startar en ”periodisk skrift”, se sid. 382. Även de som är anställda i privata företag kan använda sig av meddelarfriheten. Men många privata företag försöker genom olika avtal begränsa människors möjligheter att berätta sånt som företaget inte vill att andra ska få reda på. Undantag finns dock från detta skydd. Exempelvis kan skyddet brytas igenom vid brott mot särskilt kvalificerade tystnadsplikter och vid misstanke om grovt brott mot rikets säkerhet.